Vart tog lilla dunbollen vägen?! Fina Moa växer så det knakar. Aptiten är det inget fel på och den lite tveksamma valpen inför frånvarande konkurrens vid matskålen är nu helt borta.
Flera framsteg har nu gjorts och både koppel, åska och problemlösning börjar falla på plats.
Vad gäller koppel så är det husse som bestämmer väg och det betyder att det ibland kan ta väldigt lång tid att ta sig från A till B… Men vi tar det successivt. Viktigt att Moa får behålla sitt initiativrika kynne och att vara kavat.
Moa blev direkt mycket låg av åskan trots att vi både ignorerade och hittade på annat. Efter litet fundering så tog jag en 1×1 meters plywood-skiva och skakade så den lät som åskan i samband med åskoväder. Jag gick runt och ”åskade” och vips så var det inte ngt konstigt att det mullrade titt som tätt.
Problemlösning är allt ifrån söka godisar, sittövning med handtecken till vacker tass som alltid kommer automatiskt från diandet. Att leta försvunnen husse i skogen när man är litet ouppmärksam och fokuserar på en mumsig snigel eller så var mycket lyckat och går att ta till då och då. Moas totala lycka att hitta mig efter litet panik-känsla när ledaren försvunnit är fantastisk att se. Och hur fokus ökar markant på att hålla koll på husses förehavanden.